Händer det att du gör åt energi på att vara arg på sådant du inte kan påverka? Eller händer det att du förundrat ser på när andra är det?

Oftast tror vi att vår upplevelse, hur vi känner och mår mentalt, beror på hur verkligheten ser ut, på utsidan. Dvs jobbet, chefen, trafiken etc påverkar hur jag känner mig. Med det perspektivet blir det viktigt att utsidan ser ut som jag önskar, dvs ofta vill vi att andra skall ändra sig för att vi själva skall må bra. Och problemet med det är ju att det är så väldigt, väldigt, VÄLDIGT svårt att ändra andra...

Som jag letat genom åren... i böcker och på kurser, i Sverige, Europa och USA, i meditation och mindfullness, yoga och qi gong, i löpning och jag vet inte vad... Och visst fanns den där, sinnesfriden, då och då, men aldrig sådär vilsamt bestående och oftast beroende på hur omvärlden såg ut. Tills för några år sedan, då jag upptäckte att jag faktiskt kände sinnesfrid oftare än någonsin, helt utan ansträngning, oavsett hur omvärlden uppförde sig.

Ofta när jag coachar människor som vill mer i livet/jobbet, har mål de vill nå, som vill må bättre etc så kommer vi in på frågan "vem tror du att du är?". Inte med ett nedtryckande tonfall av "du tror väl för all del inte att du är någon?" utan med ett nyfiket tonfall av "vem TROR du att du är... egentligen?".

Jag läste ett citat från en engelsk coachkollega (Jacquie Forde) som fick mig att stanna upp och reflektera, igen, på något jag tänkt på en hel del på senare tid; Vem är jag egentligen och hur bestämdes det? Citatet lyder:

Alla vill vi må så bra som möjligt, så stor del av tiden som möjligt. Men hur gör man då när man inte mår så bra? När objudna känslor smyger sig in som en tjuv genom ett fönster och "stjäl" sinnesfriden. En god början är att komma till insikt med var känslorna kommer ifrån, vad de betyder och vad man sedan kan "göra åt det".

Jag får ofta frågor kring "Hur stressar man mindre utan negativa konsekvenser" (som att huset ser ut som en svinstia för att man avstår från att städa, chefen blir arg för att man inte jobbar över varje kväll, vänner blir besvikna för att man tackar nej till saker)

Nyckeln är att inse och acceptera vad stress egentligen är.